I utställningen dryftas hur man får tid i klockor och hur den exakta tiden har nått människors vetskap. Utställningens bilder och föremål berättar hur man har kommit till tidens källor och hur man kommer till dessa i dag.

Många vet att människans första ur har varit soluret. I utställningen finns ett gammalt solur som har varit ett behändigt portabelt reseur också. Trots allt hade inte alla människor ett ur, inte ens ett offentligt ur som skulle ha styrt dygnssrytmen. Så här var det exempelvis i Tavastehus på 1700-talet då de statdsbor som bodde tillräckligt nära borgen kunde höra tidssignalen från slottsgården.

Observatorier har beräknat tiden överallt i världen genom att observera stjärnhimlen, även i Finland. I Helsingfors förmedlades vetskapen om tiden till stadsborna med hjälp av en tidssignalspåse, och ibland med kanonskottsljud. Den oljetextilgjorda tidssignalspåsen är offentligt utställd i museet för första gången, även så observatoriets sekundpendelur, från vilken man kunde kolla den rätta tiden till sitt ur från observatoriets aula. Informationen om tiden löpte från Helsingfors observatorium till järnvägsstationen och från denna längs rälsen till övriga Finland.

I Englands observatorium fanns samma praxis: tidssignalspåsen visade tiden till näromgivningen, men till avlägsnare platser kunde man beställa informationen av Fröken Tid. Den första Fröken Tid, Maria Belville och senare hennes dotter Ruth hämtade tiden från Greenwich observatorium till sitt eget fickur, och sålde informationen bland annat till stadens urmakare. Finlands Fröken Tid berättade tiden per en telefontjänst och servicen var populär ännu under de senaste decennierna. Rundradion informerar om tidens gång genom en tidssignal i radiosändningarna. Rundradions tidssignals ursprungliga källa, Meteorologiska institutionens kronometer, är framställt i utställningen. Stadsborna kunde kontrollera tiden genom att visitera den lokala urmakaren eller genom att kolla tiden från ett offentligt ur, som var sammankopplat till ett centraltidsur.

Många vet kanske inte varifrån tiden kommer i dag. Nu mera kommer den inte från himlakropparnas rörelser, utan från atomur, som på olika håll i världen mäter den rätta tiden från atomers vibrationer. I den nya utsällningen kan man kika in i ett atomur eller ställa sitt eget ur i exakt i tid.